Vill du skriva om välfärden?

Skicka din berättelse från välfärden till info@valfardsinitiativet.se så lägger vi upp den här nedan.
Skriv om du vill vara anonym när du skickar texten. 

Förskolans personal är rädda & mycket oroliga för det virus som utsätter oss alla för hälsorisker.
Vi utsetts dagligen för smittorisk i hög grad. Många av oss har närstående som är i riskgrupp. De flesta av oss är rädda att föra hem virus. Vi på förskolan är hårt utsatta av snoriga, hostiga barn som lämnas på förskolan. Vi har närkontakt i högsta grad. Många i personalstyrkan är sjuka o vi är överbelastade med barn då restriktionerna vid symtom minskat eller upphört helt.

Personal tvingas jobba på närliggande förskolor då sjukfrånvaron ökar bland pedagoger. I dagsläget lämnas barnen hostiga o snoriga o barngrupperna är näst intill fullsatta samtidigt som pedagogerna dukar under. En del vårt jobb är att trösta o vara nära barnen. Är det ingen som inser vilken situation vi befinner oss i?

Handsprit o pumptvål, förkläden o handskar inventeras o lagren töms. Vi torkar snor o hostas rakt i ansiktet. När vi kommer hem är vi en härd av virus o bakterier, i håret, på kläder, på huden.

Med detta åker många av oss kommunalt för att komma till o från arbetet. Vad utsätter vi andra för kan man undra? Vi träffar på sjuka föräldrar när de ska lämna sina barn. De orkar inte ha barnet hemma trots snor o hosta. ”Barnet är piggt o orkar med verksamheten-säger de.”
”Ring om det är något- jag är hemma”-säger föräldern. Personalen på förskolan jobbar på som om inget händer i världen. Varför är ingen mån om oss? Varför utsätts vi för stor smittorisk o överbelastning?

Pedagogerna har inte möjlighet att bedriva en pedagogisk verksamhet.

Pga hög sjukfrånvaro får personal rotera där hen inte känner barnen vilket blir otryggt.

Barn med särskilda behov har det svårt just nu o den särskilda hjälp de behöver kan inte tillgodoses i full utsträckning. Personal som är hemma har dåligt samvete o kan inte vara hemma i lugn o ro, då arbetande kollegor går på knäna. I andra kommuner vidtar man åtgärder gällande föräldralediga o arbetslösa. Varför kortar man inte ner förskolans öppettider?

Varför stänger inte våra förskolor? Vi på förskolan är oskyddade o utsatta. Vi är oroliga o rädda.

Politiker och myndigheter, gör något!!!!
Vi pedagoger är också människor med familj o andra som står oss nära. Vi vill inte vara försökskaniner längre.

Med vänliga hälsningar

Vi personal inom förskolan



Som förälder håller jag självklart mina barn hemma om dom har något symptom och ytterligare 48h. Men jag ser i barnens skola hur förkylda hängiga barn fortfarande är delaktiga i undervisningen. Som förskollärare undrar jag vem som ser till vårt skydd? Barn som nyser, hostar, gråter och snorar på oss pedagoger, leksaker, över maten mm det är vår vardag i förskolan. Vi har inga arbetskläder i vårt yrke utan använder våra egna privata. Vi kan via kläder och andra materia ta med oss smitta runt omkring i samhället, när vi på vägen hem från jobbet åker buss, går inom affären eller kommer hem till våra familjer. Det är det ingen som tänker på, alla säger bara att det ska bara vara friska i verksamheten men dagligen ringer vi hem barn med symptom. Vårdnadshavare och syskon som är sjuka som är med och lämnar och hämtar på förskolan.

Många pedagoger sjuka och är hemma, men än finns inga krav på att barn till föräldrar som är permitterade, arbetslösa, föräldralediga, hemma sjuka, hemma och vårdar sjuka syskon ska hållas hemma. Vi ska helst inte ta in vikarier då de är runt på olika förskolor och kan sprida smitta. Vilket betyder att vi går kort med personal varenda dag.

Riktlinjer som regeringen sätter ska gälla i samhället men inte i förskola och skola? 

Hälsningar anonym

Jag vill gärna berätta min syn på detta med skolan och förskolan under denna corona-tid.

Jag har 4 barn i åldrarna från 6 år upp till 16 år. Jag läser mycket om hur viktigt skyddskläder är på många arbetsplatser, plexiglas vid kassorna i butiker, evenemang ställs in, äldre elever får distansutbildning folk jobbar hemifrån mer och mer och vården hyllas som verkligen kämpar med att rädda sina patienter och utsätter sig för smittorisken, de SKA hyllas, som många andra yrkesgrupper.  

Jag vaknar på morgonen, väcker barnen och gör oss redo för skolan, för jag måste lämna de där, de har skolplikt. Och jag kan inte jobba hemifrån så jag måste jobba. Jag skjutsar alla barn till sina skolor, jag vill inte riskera att de utsätts för smitta på bussen. När jag närmar mig skolan får jag en klump i magen och tänker att jag hoppas de inte utsätts för viruset idag. 

För några veckor sen var det knappt några barn där, nu är det många barn där, jag ser några förkylda barn också, klumpen blir större. Jag säger ”Hej då” till mina barn och går till förskolan jag arbetar på, jag möts av många barn som springer fram till mig och vill kramas, jag besvarar med en kram. 

I skolor och förskolor kan vi inte hålla något säkerhetsavstånd, svårare på förskolan, barnen vill vara nära, de vill bli tröstade, de behöver hjälp med kläder, toalettbesök, snyta näsan pga deras "pollenallergi", rinner det bara lite, eller nyser dom bara ibland ska vi tydligen inte skicka hem dom. "Kan" vara allergi.  

Tar emot flera barn där vårdnadshavarna berättar att det är så påfrestande att vara hemma med barnets sjuka syskon, andra vårdnadshavare lämnar sitt barn och berättar att de är hemma från jobb pga influensan, hostan håller dom vakna så de orkar inte ha sitt barn hemma, DE behöver vila. 

Jag öppnade kl 06, barn har nyst över duplo-lådor, snorat på mina kläder, hostat mig i ansiktet. 17:25 går sista barnet hem, föräldern var lite sen för hen slumrade till på soffan.

Japp, jag var tvungen att öppna och stänga, hann heller inte ta mer än 10 min rast, för två kollegor är sjuka, den ena ligger inlagd på sjukhuset och kämpar med bekräftad smitta av Covid-19. 

Vi får inte gå ut med infon om att NÅGON har befunnit sig på förskolan med smittan, pga vår sekretess. Men info om magsjuka och löss är tydligen ok. Har under dagen dessutom fått höra att jag gjort fel som skickat hem två barn med rinnande snor och hosta, för "det är ju bara lite allergi" När jag sedan hämtar mina barn berättar de att dagen varit bra, dottern berättar att många elever är förkylda i skolan. Läraren tittar på mig tårögd och säger - Vi orkar inte tjata och kriga mer. 

VI inom barnomsorgen/skola är helt utsatta, vi slängs oskyddade i stora smittokällor och bara förväntas fixa läget. Vart är vår stöttepelare? Vart är våra tydliga direktiv? Direktiv som är genomförbara! Vi kan inte hålla avstånd, vi hinner inte sätta upp barnens armveck framför ansiktet när de hostar, vi måste finnas nära, vi kan inte sprida ut barnen pga personalbrist. Vi måste vara där barnen är.  

Vi vill att alla barn som har föräldrar hemma är hemma, vi vill kunna säga nej till de vårdnadshavare som lämnar sina friska barn trots sjukdom hemma. Vi vill kunna räcka till för de barn och vårdnadshavare som faktiskt har ett arbete de behöver vara på.  

Jag vill kunna komma hem och känna mig tryggare, känna att någon finns för oss, känna mig uppskattad.  Utan skola/omsorg kan ni inte arbeta!

Hälsningar från en som arbetar på en förskola. 

Hej!

Tack för att ni vill lyssna på min oro!

Jag känner att jag sitter i en rävsax eftersom både min sambo och jag hör till riskgruppen om vi blir sjuka i coronaviruset. Jag har nu varit sjukskriven i fjorton dagar efter att jag och min sambo var på återbesök hos hans läkare som sa att han hör till riskgruppen. Efter det tyckte jag att det kändes otroligt oroande att gå till skolan. Jag arbetar som speciallärare och är inte vanligtvis i klass men som läget är nu förväntas alla ställa upp. Efter en veckas sjukfrånvaro ringde jag skolan för att fråga om det fanns möjlighet att arbeta hemifrån med de dokument som behöver skrivas men fick nej. 

Jag pratade då med min husläkare som sa att han bara kan sjukskriva mig om jag är sjuk inte för att jag är orolig. Samtidigt avrådde han mig för att utsätta mig för att vara i en miljö med många sociala kontakter och skrev ett intyg att jag bör få göra mina vanliga arbetsuppgifter och inte vara klasslärarvikarie. Det känns inte så kul att komma tillbaka till jobbet och inte ställa upp som alla andra har gör men jag upplever inte att jag har något val.

Jag har kontaktat 113 13 de sa, vi förstår din oro, ring facket. Facket sa kontakta 113 13. Jag har mejlat Folkhälsomyndigheten men de ger bara samma standardsvar som gäller allmänt.  

Imorgon måste jag gå tillbaka till jobbet om det inte ska räknas som arbetsvägran. Jag arbetar i en skola i Stockholm där smittspridningen är stor och jag är jätteorolig för att jag ska bli sjuk och smitta min sambo med coronavirus.  

Hälsningar från orolig speciallärare

 

Jag har funderat så mycket på lärarens situation de senaste veckorna. Vad är skolan, vilka olika roller har vi? En social arena eller en lärande arena. Givetvis båda, där olika yrkeskategorier har olika uppdrag-lärare som står för lärandet inom olika ämnen och fritidshemmet som står för pedagogik i lek samt omsorg. Redan här anser jag att man inte definierat dessa två olika bitar i debatten. MEN jag tycker även att det blivit tydligt hur komplicerat uppdraget vi har är. Vanligtvis får jag höra att mitt ansvar är lärandet, varje elev ska utifrån sina förutsättningar nå så långt som möjligt. Allt det där andra-barn som inte har det bra hemma, föräldrar som inte har råd med mat eller konflikter som skett utanför skolan. Allt det där som jag dagligen kämpar med få jag höra ligger på andra instanser-skicka vidare till tex socialtjänst. Nu blir det så tydligt att det faktiskt är på skolan allt detta hanteras. Vi kan inte stänga skolan för var ska barnen vara? Hur ska vi göra med de barn som inte får ett riktigt mål mat, de barn som far illa hemma eller de barn som har skolan som sin enda trygghet? Jag har utbildat mig många år för att bli lärare, för att undervisa. DET är min huvudsakliga kompetens, allt det där andra finns det andra yrkesgrupper som har utbildat sig lika länge för att lära sig. Det är deras kompetens, den kan inte förringas. Givetvis hanterar jag allt det där andra, läraruppdraget är så mycket mer än bara lärande, men låt oss då konstatera det och utifrån det också fundera över lärarens uppdrag, ansvar och hur skolan i framtiden ska se ut! 

Vad gäller omsorgsbiten så har vi ju faktiskt fritidshemmet- jag undrar hur många som VERKLIGEN är beroende av omsorg just nu. Tittar man på listan över vilka yrkeskategorier som ska ha rätt till barnomsorg finns inte ens lärare med. Däremot de som arbetar inom omsorg. För det är där diskussionen ligger, vem ska passa vårdpersonalens barn. Sedan, någonstans i bakgrunden diskuteras lärandet. Distansundervisningen, det digitala lärandet. Det som tydligen ändå inte är nog, trots att en hel yrkesgrupp på någon vecka arbetat hårt för att ställa om sig, för att själva lära sig program, hitta nya metoder och för att få till en bra plattform för ett helt nytt arbetssätt. Nej, det räcker kanske inte- kanske måste vi ändå arbeta lov och helger för att kompensera allt som förlorats. Men det som förloras just nu med en enorm andel frånvarande elever det behöver vi inte kompensera? 

Det pratas om att barn inte blir så sjuka men aldrig har jag hört det nämnas att de faktiskt kan smitta oss. Hur ser vår arbetsmiljösituation ut? Jag har inga skyddskläder utan utsätts dagligen från smittan från en grupp på långt över 500. Dessutom en grupp som kanske inte kan hålla en lika god handhygien som man kan förvänta sig av vuxna medmänniskor.  

Mina elever har stor frånvaro, en del pga av sjukdom och en del pga av oro. I möjligaste mån försöker vi ge alla den utbildning de ska ha. Distansundervisningen är redan ett faktum, men den ska balanseras mellan ordinarie fysisk utbildning också. Dubbla undervisningsmetoder bedrivs alltså just nu. Är jag påtvingad det? Nej, men mitt uppdrag är att låta alla elever nå så långt de kan och jag kan inte räkna bort stora delar av elevgruppen. Jag älskar mitt jobb men frustrationen över allt det här andra driver mig bort ifrån det jag verkligen vill göra. Allt har på något sätt aktualiserats i samband med Corona. Vad är lärarens värde? Vad är skolans uppdrag? Hur ser samhället på skolan? Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta när skolverket kom med tips på vad man kan tänka på vid distansundervisning. Där min i rådet till lärare faktiskt skriver som en helt egen punkt "packa era väskor"
Jag har alltså läst fem år på universitetet för att få tipset att jag inte ska glömma mitt arbetsmaterial på jobbet. 

Slutligen. Jag vill mitt bästa för mina elever, för mina egna barn och för skolan som helhet. Jag ser alla svårigheter med distansundervisning men också svårigheterna att bedriva undervisning som vanligt när allt är upp och ner. Jag vill att vi tydliggör våra olika uppdrag, allt kan inte landa på läraren”

 

-       Anonym lärare